Jan Andersson

När svensk speedway hade en nedgång i slutet av 70-talet och början på 80-talet hade vi en världsstjärna; Jan Andersson. Han var roadracingförare, när han 1974 provade på speedway. Det visade sig att han hade en otrolig talang. Redan samma år var han benämnd som Kaparnas bäste förare. Hans starter var något utöver det vanliga. I slutet av sin karriär representerade Janne Njudungarna. Han vann SM-guld 1979, 1980, 1984 och 1987. 1979 vann han i Vetlanda, och sensationen var stor när han besegrade självaste Anders Michanek. Janne deltog i 5 VM-finaler:
1978: 14:e plats, 3 poäng
1980: 4:e plats, 11 poäng
1981: 6:e plats, 9 poäng
1982: 8:e plats, 8 poäng
1985: 10:e plats, 7 poäng

Acroma Open 1979

Bruce Penhall kom, sågs och segrade! På startlinjen fanns världsförare som Ivan Mauger, Bernt Persson, Jan Andersson, Anders Michanek och Peter Collins. Men ingen var i närheten av Bruce! Den 22-årige amerikanen är nog den största talang som Speedway har haft. När han chockade flera ur världseliten i Acroma Open var han bara 22 år gammal. Bruce Penhall blev världsmästare 1981 och 1982. Sen drog han sig tillbaka. Han tjänade mer pengar i Hollywood, och hade vunnit allt man kunde vinna i Speedway.
Efter matchen gick vi på Vetlanda Stadshotell, för att analysera det vi sett. Min vän Lasse var lyrisk. Han skrek mot servitören:
- Kan vi få en amerikansk flagga till bordet? Vi har sett något som aldrig kommer att överträffas!
Visst var detta lite överdrivet. Men bara lite!
Resultat:
1. Bruce Penhall, USA, 15p
2. Anders Michanek, Getingarna 13p
3. Ivan Mauger, Nya Zeeland, 11p
4. Peter Collins, England 10p
5. Jan Andersson, Kaparna 10p
Lars-Åke Andersson, Njudungarna 10p

SM-final Vetlanda 1976

Njudungarna blev 1976 svenska mästare. Skulle vi även få en individuell svensk mästare också? Det var frågan denna kväll. Hoppet stod framför allt till Christer Löfqvist och Bo Wirebrand. Tyvärr var Anders Michanek åter igen alltför suverän. Han vann alla sina 5 heat i överlägsen stil, och hade i varje omgång bästa vinnartiden.
Christer Löfqvist började bra med en 3-poängare, men Bo Wirebrand fick nöja sig med en 2-poängare efter Bernt Persson.
I 8:e heatet mötte Anders Michanek 3 Njudungar; Bo Wirebrand, Christer Löfqvist och Lars-Åke Andersson. Michanek var som vanligt överlägsen. Christer Löfqvist tog 2 poäng. Bo Wirebrand förlorade dock i detta heat medaljchans eftersom han blev sist.
I 3:e omgången fortsatte Christer Löfqvist att köra bra med en klar heatseger. Däremot tappade Bo Wirebrand en poäng mot Tommy Nilsson.
13:e heatet var avgörande för medaljerna. Inför detta heat hade Christer Löfqvist, Tommy Nilsson och Bernt Persson alla 8 poäng. Bernt Persson vann heatet, och Christer blev tvåa. Detta innebar sen också att Bernt fick SM-silver och Christer SM-brons. Bo Wirebrand vaknade till i det 14:e heatet och tog en klar heatseger. Han fullföljde också med att vinna det 17:e heatet.
Men åt Anders Michanek gick inget att göra. Han var outstanding!
Resultat:
1. Anders Michanek, Getingarna, 15p
2. Bernt Persson, Indianerna, 14p
3. Christer Löfkvist, Njudungarna, 12p
4. Jan Andersson, Kaparna, 11p
Tommy Nilsson, Getingarna, 11p
6. Bo Wirebrand, Njudungarna, 10p
7. Lars-Åke Andersson, Njudungarna, 9p
8. Rickard Hellsén, Getingarna, 6p
Karl-Erik Claesson, Örnarna, 6p
Willy Karlsson, Njudungarna, 6p
11. Bengt Jansson, Smederna, 5p
Stefan Salomonsson, Smederna, 5p
13. Terje Henriksson, Lejonen, 4p
Sören Karlsson, Vargarna, 4p
15. Sven Nilsson, Bysarna, 2p
16. Kennert Selmosson, Kaparna, 0p

Stockholm United-Vetlanda 27/6 1989

Getingarna hade blivit Stockholm United, och Njudungarna hade döpts om till Vetlanda. Hur som helst, blev det en spännande match på Gubbängen tisdagen den 27 juni 1989. Vetlandas stjärna Jan Andersson såg till att hålla matchen jämn. Till slut blev dock Stockholmarna för starka, och matchen slutade 44-40. Stockholm United innehöll flera förare som senare skulle bli riktigt kända, bl.a. då 19-årige Tony Rickardsson, Tv-kändisen och isracingvärldsmästaren Erik Stenlund, världsmästaren Per Jonsson, VM-silvermedaljören Jimmy Nilsen.
Förarpoäng Stockholm: Per Jonsson 8, Jimmy Engman 7, Jimmy Nilsen 7, Erik Stenlund 7, Tommy Nilsson 6, Tony Rickardsson 5,Bo Arrhén 4.
Förarpoäng Vetlanda: Jan Andersson 12, Claes Ivarsson 10, Conny Ivarsson 8, Mikael Rittervall 6, Kenneth Nyström 2, Magnus Axelsson 1, Conny Samuelsson 0.

SM-Final Vetlanda 1981

1981 hade Sverige många duktiga Speedwayförare. SM-finalen i Vetlanda 11 september var därför extra intressant. Favoriterna Jan Andersson och Anders Michanek tog varsin seger i sina första heat. Men i sitt andra heat fick Anders stryk av sin lagkamrat Tommy Nilsson. Det blev ännu värre i 12:e heatet där Anders fick stopp och därmed en nolla. Men Jan Andersson ångade på och blev svensk mästare med maximala 15 poäng.
1. Jan Andersson, Kaparna 15p
2. Hans Danielsson, Lejonen 13p
3. Tommy Nilsson, Getingarna 11p
4. Björn Andersson, Kaparna 11p
5. Anders Michanek, Getingarna 11p

Intercontinentalfinal 1982 Vetlanda

10 av 16 förare skulle gå vidare till VM-final i denna Intercontinentalfinal i Vetlanda. Det verkade lätt, men den ende svenska storstjärnan detta år Jan Andersson hade stora svårigheter:
Heat 1: Hans Nielsen och Kenny Carter blev för svåra. Jan Andersson fick bara 1 poäng.
Heat 6: Bruce Penhall och Ole Olsen körde ifrån Jan, som efter 2 heat bara hade 2 poäng.
Heat 10: Åter igen kom Jan Andersson på efterkälken på sin blivande hemmaarena. Phil Crump och Erik Gundersen var långt före.
Heat 14: Det ville sig verkligen inte för Jan Andersson denna kväll. I detta heat var det amerikanerna Kelly Moran och Dennis Sigalos som kom före. 4 heat och 4 poäng - då låg Jan Andersson illa till.
Heat 18: Jan Andersson hade bestämt sig. Han skulle till VM-final! Jag vet inte om jag hört så högt jubel på Vetlanda Motorstadion, som i detta heat. Han fullkomligen flög från Kai Niemi, Les Collins och Dave Jessup.
Till VM-final gick:
Les Collins, England 12p
Kenny Carter, England 11p
Dennis Sigalos, USA 10p
Hans Nielsen, Danmark 10p
Bruce Penhall, USA 9p
Kelly Moran, USA 9p
Dave Jessup, England 8p
Phil Crump, Australien 7p
Kai Niemi, Finland 7p
Jan Andersson, Sverige 7p
Utan finalplats blev så bra förare som Bo Petersen, Erik Gundersen, Andy Grahame, Peter Collins, Ole Olsen och Larry Ross.

Intercontinentalfinal 1985

Förr var det inte en Grand Prix-serie som avgjorde VM. Då fick man kvala fram till en enda VM-final, där allt stod på spel. Den viktigaste tävlingen inför detta var Intercontinentalfinalen, där Norden, England, USA, Australien och Nya Zeeland gjorde upp om 9 platser i VM-finalen. 7.158 åskådare mötte upp på Vetlanda Motorstadion. Den ende svensken av klass på denna tid var Jan Andersson. Han tog sig lätt vidare med en fjärdeplats.
Amerikanen Shawn Moran vann tävlingen med 14 poäng. Shawn var en av de amerikaner som drog igång "showen på ett hjul" efter en bra seger.
Den ende som slag Moran var dansken Hans Nielsen som slutade på 12 poäng. Lika många poäng plockade Lance King, USA.
Om det var att både Jan Andersson och Hans Nielsen hade en så trevlig kväll, det vet vi inte. Men faktum är att de senare fick Vetlanda Motorstadion som hemmarbana.