Att man blir så fascinerad över speedwaysporten är den oerhörda kontroll som förarna oftast har över sin egen position och andras. Det går så fruktansvärt fort, fast broms och koppling saknas. Ändå kör man för fullt in i kurvor tillsammans med 3 andra likvärdiga. Det gäller ju verkligen att man kan lita på varandra! Tänk om A tar ett beslut som B inte kunnat ana? Jag förstår inte hur de klarar detta. Jag skulle inte ens våga åka själv på en motorcykel utan broms en enda meter. Men att det finns förare som vågar och orkar detta år efter år gör speedway så spännande.
Ibland går det fel, och som i söndags riktigt fel. En lovande förare från Smederna kraschade, och kommer därefter att få svåra men för hela livet.
Jag anser att speedwaysporten som har satsat mycket på säkerheten, ska fortsätta med detta. Men det måste också bli förändring av mentaliteten kring sporten. Förare som undviker krascher anses som fega, men de som orsakar dem anses som tuffa. Vi måste begära av våra speedwayhjältar, att de tar mer ansvar för varandra.
Även om jag håller på Hammarby Speedway, tar jag nu åter igen fram Greg Hancock som föredöme. Han kör alltid utan risker. I tisdags tog han mindre poäng än väntat på Gubbängen, men banrekordet slog han! Han syns ovan i ledningen före Jesper B Jensen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar